A Girl at My Door

När rytmen är på plats

SFF-logotyp-fyrkantigA Girl at My Door av July Jung. Polisen Young-nam (Doona Bae) blir efter en kontrovers förflyttad från Seoul till en fiskestad där hon ska tjänstgöra som polismästare. Staden är liten och har genom åren byggt upp sina egna lagar och regler. Att det kommer en polismästare från Seoul får inte lokalbefolkningen att hoppa av glädje. Saker och ting blir inte bättre av att Young-nam ständigt ryker ihop med stadens okrönte kung Park Yong-ha (Song Sae-byeok). Denna har en tendens att supa sig full och puckla på sin styvdotter Do-hee (Sae-ron Kim) som fortfarande bara är ett barn. Men eftersom han är en av staden få arbetsgivare väljer de flesta att se mellan fingrarna på hans konstanta misshandel av Do-hee. Till slut får Young-nam nog och låter Do-hee bo hos henne över sommaren. Ett beslut som visar sig få enorma konsekvenser för alla inblandade.

Detta är den sydkoreanske regissörens July Jungs första långfilm och hon säger själv att det var en utmaning att hitta rätt rytm. Det är dock ingenting som märks i filmen för rytmen sitter där. Det går aldrig för långsamt eller för snabbt vilket får till följd att filmen blir väldigt lätt att titta på fastän den behandlar tunga teman som ensamhet, barnmisshandel, alkoholism och utanförskap.

Skådespelarna gör riktigt bra insatser men ingen kan nog mäta sig med Sae-ron Kim som spelar Do-hee. Hon lyckas gör denna flicka till ett mysterium, inte riktigt ett barn men inte ännu en vuxen, ena sekunden en vanlig tjej som närmar sig tonåren, andra sekunden ett förutsägbart destruktivt barn. Sae-ron Kim tackade först nej till rollen men övertalades slutligen av July Jung som inte kunde se hur någon annan skulle kunna gestalta Do-hee.

A girl at my door är en finstämd film om ensamhet och utanförskap. Det är både ett drama och en thriller som hanterar en massa frågor och ämnen men med sin välkomponerade rytm vaggar filmen in tittaren en trygghet. Det är först efter att eftertexterna har rullat som tittaren kan börja bearbeta filmen. Då rytmen har brutits och den fjärde väggen brustit.

Tanja Appelberg

Tanja Appelberg