Baba Joon – intervju

baba_joon_pressVikten av fri vilja

Kojojsch fick möjligheten att prata med regissören Yuval Delshad som är på Stockholm Filmfestival med Israels Oscarsbidrag 2015, Baba Joon. Det blev ett samtal om familj, språk och kalkoner men framförallt om vikten av individuell frihet.

Vikten av individuell frihet är det centrala temat i Yuval Delshads israeliska drama Baba Joon. Historien cirkulerar kring 13 årige Moti och hans far Yitzhak. Yitzhak är den bror som valde att ta över familjens kalkonfarm men börjar nu själv bli till åren. Enligt Yitzhak är det inget problem då Moti ska ta över stafettpinnen, Moti själv däremot skulle hellre dö än att behöva jobba med kalkoner resten av livet. Moti vill ta sina egna beslut, leva sitt eget liv, något Yitzhak har svårt att acceptera. Moti har bestämt sig, han tänker inte blint lyda som sin far gjorde när han själv ställdes inför samma beslut då han var i Motis ålder. Han tänker gå sin egen väg även om det skulle innebära att förlora sin fars respekt.

Baba Joon är en berättelse om lika delar faderskap som det är att vara barn och därmed underlägsen sina föräldrar. Som far kan jag relatera till såväl Yitzhak som till Moti och det är något jag och Yuval Delshad pratar om när vi möts mitt i en skramlig frukostservering på ett hotell i centrala Stockholm.

— Jag ska berätta något intressant för dig, säger Yuval Deshad när vi kommer in på relationen mellan karaktärerna far och son. När jag började skriva på manus var jag singel. Det tog sex år att skriva och under den tiden blev jag far. Jag intalade mig själv om att jag inte kunde färdigställa manus utan att själv vara far för man måste känna till den andra sidan, hur det är att vara far och vad man ser då. När jag fick barn kunde jag skriva in det i manus.

Yuval Delshad berättar att han vill ha en aktiv publik, en tänkande publik. Det är inte så att det alltid finns ett rätt och ett fel i relationen mellan Moti och Yitzhak. Därför var det viktigt att ge såväl fadern som sonen lite rätt och lite fel och lämna det åt publiken att avgöra vem de tycker har rätt.

Baba Joon utspelar sig i Israel under 1980-talet. Yitzhaks far emigrerade dit från Iran och har nu alltså tagit över sin pappas kalkonfarm tillsammans med sin familj, sonen Moti och hans mamma Sarah. Yitzhaks far bor också kvar på farmen och fungerar som ett ständigt minne över vems arv Yitzhak förvaltar. Medan Yitzhak stannade kvar gjorde hans bror Darius det motsatta när han valde att gå sin egen väg och pröva lyckan i USA. Det är med broderns återkomst som Motis revolt får fritt spelrum.

— Det är när bröderna är tillsammans som man kan föreställa sig hur de var som barn, säger Yuval Delshad om brödernas relation.

I snudd på varje scen med brodern Darius handlar om hur han minns tillbaka till sin barndom. Yuval Delshad berättar att han ville förstärka det faktum att vilka val man än gör i livet så baseras de på de erfarenheter man fått som barn. Att bli behandlad med respekt och att ges rätten till en fri uppväxt, en fri vilja, är av största vikt. Historien om fadern och sonens uppväxt får också representera den fria människan i ett samhälle. Yitzhak får vara symbol för såväl stat, religion och far beroende på vad vi i publiken väljer att läsa in. Jag frågar hur Baba Joon tagits emot hemma i Israel då jag upplever att det finns en del religionskritik i filmen och Yuval Delshad svarar att det finns många olika sätt på vilka man kan rikta kritik.

— Jag kritiserar egentligen ingenting rakt ut, jag lyfter bara tveksamheter till ytan. Sedan är det upp till publiken att göra tolkningen. Hittills har ingen blivit illa berörd.

Språket är också centralt i Baba Joon. Dialogen är kryddad med ordspråk som exempelvis ”Ett träd som inte kan böja sig när det blåser upp till storm kommer att brytas på mitten”, som mamman Sarah berättar för Moti när det låst sig mellan honom och fadern. Yuval Delshad berättar att hans iranska föräldrar gjorde samma sak när han var liten och att han kunde bli galen av att de aldrig talade klarspråk. Han har också likt huvudpersonerna emigrerat från Iran och filmen är till viss del baserad på hans egna erfarenheter av sin uppväxt. Språket spelade också roll på ett helt annat sätt då de två huvudkaraktärerna inte förstod ett ord den andre sa. Asher Avrahami som spelar sonen pratade bara hebreiska medan Navid Negahban som spelar pappan bara pratade farsi. Yuval Delshad fick översätta när han blev tvungen men förlitade sig resten av tiden på den fysiska kopplingen mellan skådespelarna.

— Jag höll koll på dem som man gör med barn, gav dem frihet men höll mig alltid i närheten, berättar Yuval Deshad.

Mamma Sarahs roll är speciell i Baba Joon. Filmen har på vissa håll kritiserats för att marginalisera henne och därmed helt stryka kvinnor ur berättelsen men Yuval Delshad förklarar att det är hon som styr allting. Hon vet allt och har makt att förändra allas åsikter.

—Mamman är nacken och fadern är huvudet så det är hon som har makten att avgöra var huvudet ska titta.

Han säger att det inte spelar någon roll hur ofta eller länge mamman är bild utan vilken betydelse hon har för historien när hon väl är det. Det är bara hon som kan medla mellan Moti och Yitzhak och de behöver henne för att inte helt förlora varandra.

Vi avslutar intervjun med att prata lite om kalkoner. Dessa enorma hönsfåglar återkommer genom hela filmen och blir till ytterligare en karaktär.

— Jag valde att skriva in kalkonerna som en egen karaktär. Vi får följa dem när de växer upp och hur de klarar sig tillsammans utan sina föräldrar. I det fria hade det varit annorlunda men här har kalkonerna inte haft något val. De har blivit placerade i en lada och kan inget annat än att överleva och när någon har sådan kontroll är slutet alltid döden. Det är inte ett liv värt att leva.

Baba Joon dryper av symbolik och det märks att Yuval Delshad funderat länge på hur han ska få publiken att reflektera över vad han anser viktigt. Den lyckas också riktigt bra med det och efter jag sett filmen växer den bara på mig. Det finns en lekfullhet och ett allvar i lika delar och jag kan inte annat än att rekommendera så många som möjligt att gå och se den.

 

Jonas Appelberg

Jonas Appelberg