Björklunds argument håller inte

Idag 14/6-2014 har vår utbildningsminister skrivit en debattartikel i Svenska dagbladet. Björklund hänvisar till forskningen för att tala om för oss att hans politik är det enda rätta. Dock lider hans egen text av bristande vetenskaplighet och logik.

Björklund skriver ”Det fria skolvalet har stora fördelar. Föräldrar kan byta skola om de är missnöjda med kvaliteten på den närmaste skolan eller välja en annan inriktning.”  Men ska inte alla ha rätt till en fungerande skola? Ska inte kvalitén vara likvärdig överallt i landet. Vet du, alla föräldrar har inte bil och kan köra runt sina barn och att sitta på en buss två timmar av dagen kan väl inte leda till större bildning. Själv lever jag i en sådan där borgerlig kommun 20 min till jobbet har jag och bara två barn visserligen i olika åldrar men ändå. Men det här med lämning och hämtning är ständigt ett problem.

Sen ger Björklund oss exempel på fyra studier som han hävdar visar på att det fria skolvalet inte är orsaken till de sjunkande resultaten. Nu har jag så här en lördagsmorgon inte hunnit sätta mig in  i studierna men dras denna slutsats i studierna eller är det Björklund själv som har dragit denna slutsats av vaga och motsägelsefulla resultat?

”Skillnaden mellan skolor har visserligen ökat sedan 1990-talet, men från en mycket låg nivå och till en nivå som fortfarande är lägre än i de flesta jämförbara länder.” Inte något bra! Notera att skillnaderna har ökat.

” I matematik i Pisa 2012 utgörs resultatspridningen i Sverige till 13 procent av skillnader mellan skolor, medan skillnader inom en skola utgör hela 87 procent. För elevens resultat är det alltså långt viktigare vilken lärare eleven får än vilken skola föräldrarna väljer. Det är i klassrummet det avgörs hur det går för eleven. Likvärdighet handlar också om hur stor betydelse elevens familjebakgrund har för resultaten, något som har legat på samma nivå i tjugo år (Ifau, rapport 2012:14).” Det att elevers resultat skiljer sig så pass mycket är ett problem och inte ett argument för att Björklund inte har misslyckats, snarare en bekräftelse på att så är fallet, en minskning av dessa siffror måste till.

Nästa citat tänker jag inte ens kommentera ”Det fria skolvalet är här för att stanna och vi kan inte skylla tjugo års kunskapsras på reformen. Det har bidragit till att skillnaderna mellan skolor har ökat, men skillnaderna mellan skolor är fortfarande små i Sverige.”

Björklund avslutar sin artikel med följande ”Lösningen på skolans problem ligger i att fullfölja de kunskapsreformer som nu har inletts; tydliga kunskapskrav och kunskapsuppföljning med prov och betyg, mer studiero, högre status för läraryrket och bort med undervisningsmetoder där eleverna ska ta ansvar för sitt eget lärande. Skoldebatten måste koncentreras på de viktiga frågorna för att lyfta resultaten och stärka sammanhållningen.” Om vi nu ska bygga argumentationen på forskning så kan det vara en idé att läsa in sig på forskningen. Tillexempel så har det nyss kommit en ny forskningsöversikt över området Medie- och informationskunnighet, där Louis Limberg, välrenommerad forskare på området talar om något annat än katederundervisning.

”De nyckelfaktorer som vi identifierat som gynnsamma för elevernas lärande via informationssökning och -användning förutsätter ett nära samspel mellan elever, lärare och bibliotekarier. Nyckelfaktorerna gäller 1) att eleverna arbetar med forskningsbara frågor, 2) att olika och specifika aspekter på informationskompetens uppmärksammas under hela arbetsprocessen, och 3) att eleverna får konsekvent och meningsfull återkoppling på specifika delar av sina arbeten både under arbetsprocessen och på resultatet.”

Ja, som vi ser förekommer här ord så som återkoppling, relevanta frågor, hela arbetsprocessen, problemet är inte att elever tar ansvar för sitt eget lärande, svaret är inte katederundervisning. Svaret ligger i att ge eleverna stöd i deras lärare och inte att överge dem. Men för det krävs att det finns pedagoger tillgängliga som har tid att planer och ge stöd. Sådan undervisning tar tid och då måste pedagogerna få tid till det. Det borde vara det viktiga, inte pappersarbetet.

Läs också Daniel Sjölins tragikomiska krönika ”Din skolan är ett fuskjobb, Janne” i Expressen.

Tanja Appelberg

Tanja Appelberg