Det oundvikliga

FB-f-Logo__blue_1024Medierna i P1 sände lördagen den 23 augusti ett reportage om de Nya mediemakthavarna, i det här fallet Facebook, Apple, Google och Twitter med den övergripande frågan om hur pass mogna dessa nya mediedistributörer är i sin uppgift. Hur de hanterar ”den märkliga blandningen av att vara tidningsutbärare med en vilja att skapa en enligt dem själva trivsam miljö och med egna policyers för vad som är lämpligt att visa.” En värld där bröstvårtor är mer stötande än vapen.

Fallet i inslaget handlade om hur tidningen Metro länkat till en egen artikel och märkt dagen efter att de blivit av med sina administratörsrättigheter till ”sitt eget” konto för att Facebook uppenbarligen haft något problem med vad som där i sades. Metro hävdar att deras etik är bättre än Facebooks och blir sura när de nu alltså borstats bort likt en dammtuss från Facebooks enorma torgplats.

Kort glider Medierna in på problematiken med att Sveriges (och större delen av världens) alla nyhetsmakare på kort tid blivit beroende av ett gäng privata vinstdrivande företag, såväl ekonomiskt som för att på något sätt upprätthålla någon typ av gott rykte. Finns du inte i sociala medier är det i många avseenden nästan som om du inte finns överhuvudtaget, åtminstone om du är ett medieföretag. Sedan glöms detta bort och fokus glider tillbaka till att Facebook ifrågasätts varför de hade mage att begränsa det fria ordet (det ska sägas att Metro nu har fått tillbaka sitt facebookkonto och dessutom en ursäkt). Jag undrar bara vad de från början hade förväntat sig?

Medierna, och Metro också för den delen, faller in i tron om att Facebook, Twitter, Google och alla andra sociala medieaktörer på något sätt tillhandahåller sina websidor, appar, teknisk expertis och marknadsintelligens på någon sorts ideell och etisk försvarbar basis där målet är att skapa en bättre och ultrademokratiserad värld där allas ord är lika mycket värda. En värld där de dessutom ska agera räddare i nöden för de gamla hederliga och sanningssägande medierna, de som skapades innan internet och därför inte ska ifrågasättas eller gud förbjude försvinna in i historien som ett avslutat kapitel. Detta är skrämmande då det bara krävs en sekunds eftertanke för att inse att dessa antaganden är så naiva och befängda att de blir rent av komiska. Apple, Google och Facebook ligger alla på Forbes topp 40 över världens mest värdefulla varumärken (Apple högst upp värderat till över 104 biljoner dollar). Facebook gjorde för övrigt en vinst under första kvartalet 2014 på 642 miljoner dollar och det är självklart det här allting handlar om. Till och med Huffington Post som tidigare gjort en sak av att vara obundna och brinna för frihet och obundenhet är idag sedan en tid uppköpta av jätteföretaget AOL.

Det är dags att sluta blunda för det faktum att våra tidigare så oberoende medier (däribland vår älskade public service) sedan länge nu dansar efter Mark Zuckerbergs, Jack Dorseys och Evan Williams pipa och att dessa band stärks varje dag som går och att det dessutom inte finns en tillstymmelse till vilja att förändra detta. Detta har börjat tas på allvar inom forskningen (se Christian Fuchs bok Social Media a critical introduction som exempel) men är inte något jag mött i mina redaktionsstudier.

Vad man ska göra åt detta beroende är något som jag, eller Medierna, inte kan svara på. Hade det funnits en lösning på de traditionella mediernas ekonomiska problem som inte hade inneburit ett samarbete mellan privata aktörer och oberoende journalister hade det varit lätt att peka finger åt såväl Facebook som Twitter, men det gör det inte. Frågan blir då hur man ska lyckas försvara de journalistiska idealen när man själv inte svarar för distribution och spridning. Och det minsta man kan begära är väl att medierna åtminstone vågar inse detta och att diskussionen förekommer ute på redaktionerna, i den riktiga världen, och inte bara inom den teoretiska forskarvärld jag befinner mig.

Jonas Appelberg, doktorand i journalistik vid Södertörns högskola med journalisters användning av sociala medier som huvudämne.

Jonas Appelberg, doktorand i journalistik vid Södertörns högskola med journalisters användning av sociala medier som huvudämne.