Egenmäktigt förfarande

9789127136991_1_

Brutal i sin realistiska skildring

Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson. Äntligen, äntligen, äntligen har jag tagit mig tid att läsa Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek. Sedan jag såg en intervju med Lena Andersson i Babel förra året har jag tänkt att den ska läsas. Men veckorna gick, blev till månader. Boken fick Augustpriset i kategorin årets svenska skönlitterära bok 2013, vän efter vän har tjatat på mig att läsa den men det var faktiskt först när min kollega förra veckan la boken framför näsan på mig som jag äntligen öppnade dess pärmar. Något med den kändes obehagligt. Jag hade på känn att jag skulle behöva min skämskudde vid läsningen av Egenmäktigt förfarande. Jag hade rätt.

Egenmäktigt förfarande handlar om Ester Nilsson, en kvinna som verkar ha båda fötterna på jorden och vet hur hon vill leva sitt liv. Men så drabbas hon av förälskelsen i en annan människa och hela tillvaron vänds upp och ner, förnuftets röst tystas ner till förmån för kärlekens och hoppets stämmor.

Denna roman är brutal i sin realistiska skildring av den olyckliga kärleken, Jag vill hela tiden skrika: stanna Ester, stanna, gör det inte, stopp! Men jag vet att Ester aldrig skulle lyssna på mig.  För hon är förblindad av förälskelsen och hoppet om besvarad kärlek. Andersson skildrar inte bara Esters kamp utan gör också en träffsäker analys av situationen.  Det här är en bok jag rekommenderar till alla som har älskat eller blivit älskade. Trots att igenkänningsfaktorn i denna roman vid tillfällen varit smärtsam har den också bidragit till många skratt. Det är en av de bästa romanerna jag har läst på länge.

Tanja Appelberg

Tanja Appelberg