Flykt

Flykt

I väntan på den stora upplösningen

Flykt av Pascale Vallin Johansson. Romanen är andra delen i Amargitrilogin och tar vid där första delen Dömd slutade. Barnen Lo, Vidar och Amir har nu rymt från fosterhemmet Himmelsfrid och har som främsta mål att befria sina oskyldigt dömda mödrar. Det som antydes i första boken blir nu bekräftat, det finns ett samband, barnen råkade inte hamna på samma fosterhem av en slump. Frågan är hur allt hänger ihop. Att barenen har magiska krafter är det ingen tvekan om men självklart kan de inte vara de enda. Snart upptäcker de att de är förföljda av en man med isblåa ögon, en man som tar order från någon som kallas Mästaren. Lo, Vidar och Amir vet inte mycket men de förstår att de är i fara och att denna Mästare har närmast apokolyptiska planer.

I trilogins första del byggde Vallin Johansson upp karaktärerna. Barnens personligheter och hur de kolliderade med varandra fick stort uttrymme. I andra boken tycker jag att just detta har skjutits åt sidan och det har blivit större fokus på konfliken. Efter det rafflande slutet i Dömd var jag något orolig för hur historien skulle forsätta och det tar mig ett tag att acceptera premissen i början av Flykt. Sakta men säkert vinns jag dock över. Konfliken blir mer och mer intressant och de nya karaktärerna som kommer in i berättelsen skapar en stadga och balans i berättelsen. Flykt är dock en typisk mellanbok, läsaren hålls inte lika mycket i blindo som i den första boken men får heller inte veta speciellt mycket mer, det stora avslöjandet sparas till den avslutande delen. Allt detta gör att Flykt saknar ett början och ett slut. Denna mellanbok fylls ut med spänning som en pågående jakt kan erbjuda. Huvudpersonerna är ständigt jagade och hur snabbt de än springer så ligger en mörk skugga hela tiden steget före.

Relaterade texter: Ett mardrömslikt Narnia

Tanja Appelberg

Tanja Appelberg