Fripassageraren

29695335_O_1Förvirrande steampunk

Fripassageraren av Christina Wahldén. Steampunk möter pusseldeckare i en roman skriven för en målgrupp någonstans mellan 9 och 15 år.

Detta är första av två böcker om syskonen Marley. När deras far plötsligt dör kommer nya sanningar till liv och plötsligt är syskonen på en resa runt jordklotet jagandes efter sin tills nyligen okända mor. De färdas i motordrivna droskor, på magnifika skepp, ånglok, luftballonger, mekaniska hästar och i undervattensfarkoster. Den ena mystiska incidenten efter den andra avlöser varandra på en färd fylld med usel självinsikt, dumdristighet, arrogans och rätt mycket humor.

Berättelsen berättas ur systern Nells perspektiv som är reporter på en feministisk tidskrift och ser ner på sin brors entusiasm för ny teknik och uppfinningar.

Det är lätt att hitta inspirationen i denna berättelse. Några matskedar Jules Verne, en deciliter Agatha Christie och en och annan tesked Mary Poppins. Frågan är bara om det är så att författaren kan ha haft roligare än läsaren. Jag kan verkligen uppskatta denna bok för dess hommage till de klassiska verken men berättelsen i sig kommer inte vidare efter en viss punkt och som läsare förstår jag tidigt att de svar jag söker inte kommer ges mig i denna fösta bok av två, de svar jag får har jag redan listat ut för länge sedan och det har nog den yngre läsaren också gjort. Det finns en ambivalens i berättelsen huruvida det ska göras upp med gamla ideal eller inte. Jag kämpar att hänga med i Wahldéns tankegång men lyckas inte. Istället blir jag bara förvirrad. Som pusseldeckare är det för enkelt och otillfredsställande, som steampunk för en yngre målgrupp är det godkänt.

Tanja Appelberg

Tanja Appelberg