Half bad – Häxornas krig

half-badAdjö Nathan

Half Bad – häxornas krig av Sally Green. Ännu en trilogi är till ända och det är ännu en värld vi tvingas säga adjö till. Visst, varje gång läsaren kommer till sista sidan i en bok tvingas den att ta ett farväl. Men under de senaste årens trilogiexplosion har jag förstått att det är något visst med att ta avsked av en hel serie. Det var för ett och ett halvt år sedan jag stiftade bekantskap med Nathan och sedan dess har han funnits i mitt liv. Absolut inte ständigt närvarande men ändå. Jag har funderat på honom, undrat hur han mår, hur det ska gå för honom, oroat mig för honom, känt med honom. I nästan ett år har jag väntat på den svenska översättningen. Så ligger den där på mitt nattygsbord och det finns ingen återvändo. Jag och Nathan är klara med varandra. Kanske besöker jag honom någon gång i framtiden. Men vi kommer aldrig igen vara nya för varandra, jag kommer aldrig ligga och undra om han kommer hitta ro eller förgås. När sista sidan är vänd är avskedet oåterkalleligt och dörren som stått på glänt i ett och ett halvt år har stängts.

Den tredje delen tar vid där den andra slutade. Green ser till att påminna läsaren om vad som har hänt i de andra delarna. Ändå har jag ibland svårt att minnas händelser och karaktärer. De flyter in i varandra. Fast om vi ska vara helt ärliga är det egentligen inte det politiska spelet i böckerna eller de många fantastiska häxorna som får oss att vilja ha mer av Half bad. Det är huvudkaraktären Nathan och hans känsloliv, hans reaktioner och sätt att handskas med omgivningen som håller fast oss i läsningen. Hans längtan och hans sorg det är det som är kärnan.

Efter att ha läst andra delen i serien skrev jag att berättelsen var snygg, brutal och vacker. Det fortsätter den att vara även i den avslutande delen ända fram till sista sidan. Avslut är många författares svaga punkt men det gäller inte Green. Jag kommer på mig själv att läsa om sista kapitlet tre gånger för att suga in varenda stavelse i den, för den är brutalt vacker.

Finns det då inget att klaga på i Häxornas krig? Jo, jag skulle kunna sitta och peta i massor men då skulle jag missa essensen och i slutändan är det faktiskt essensen allt handlar om.

Tanja Appelberg

Tanja Appelberg