Half bad

Halfbad

Ond, god och allt där emellan

Half bad – ondskans son av Sally Green. Kampen mellan ont och gott är ett ständigt återkommande tema i litteraturen och inom fantasy är det helt enkelt ofrånkomligt. Huvudpersonen Nathan är en häxa till hälften vit och till hälften svart. Han uppfostras av vita häxor men ingen känner till hans egentliga natur. Nathans far Marcus är den största och mäktigaste svarta häxa som skådats. Detta medför att de flesta vita häxorna fruktar och hatar Nathan. Han försöker lista ut vem han själv är, samtidigt som alla han träffar är väldigt måna om att tala om vad Nathan är och inte är. Vita häxor kan vara allt annat än goda, misshandel och tortyr är de inte främmande för. Uppväxtåren är en pina men när det är som mörkast har Nathan sin halvbror Arran och kärleken till Annalise att luta sig mot.

En häxling blir myndig häxa den dagen den fyller sjutton år. Nathan misstänker att de vita häxorna inte kommer låta Marcus son bli äldre än sexton. Enda alternativet är att fly men Nathan är ensam och övervakad.

Hälften vit, hälften svart, vilken sida kommer att segra. Temat har används otaliga gånger. Det som driver mig som läsare framåt är Nathans karaktär och inte frågeställningen kring hans natur. Språket håller en hög kvalité om jag jämför med liknade verk i genren. Vissa avsnitt är bara som stilistiska små pärlor. Framåt mitten börjar tyvärr berättelsen stå och stampa lite för mycket och när den väl kommer igång igen kan jag inte låta bli att se en dålig filmatisering. Det är som om Green har sett för många sådana och inte kunna göra sig kvitt dem när hon skrev ihop karaktärerna Gabriel och Mercury. Förtrollningen bryts för mig i slutet av boken.

Half bad bjuder på glimtar av obehärskat våld som får mig att nyfiket lyfta på ögonbrynet och undra vad dessa glimtar kommer ha för roll i framtiden. För detta är så klart bara del ett i en trilogi. Romanen börjar strålande, tappar strax efter mitten och blir medelmåttig på slutet men den ger så pass mycket mersmak i de bra delarna att jag inte kommer kunna låta bli att läsa fortsättningen, för här finns det potential till stordåd.

Tanja Appelberg

Tanja Appelberg