Himmelstrand

Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist, Ordfront förlag.

Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist, Ordfront förlag.

När ingenting längre finns

Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist Efter en helt vanlig natt vaknar en handfull campingsällskap upp på en plats de aldrig tidigare varit. De finns där, deras husdjur och deras bilar med påhängda husvagnar. Ingenting annat. När familjerna vaknar möts de av en klarblå himmel och en oändlig horisont. Det som tidigare varit Saluddens camping med minigolfbana, bukfetma och grillos har bytts ut mot en välklippt gräsmatta och tomhet. Till råga på allt spelar radion i denna blågröna, helt perspektivlösa, värld endast låtar skrivna av svensktoppsoraklet Peter Himmelstrand.

Detta är alltså utgångspunkten för John Ajvide Lindqvists senaste roman Himmelstrand. Världen gungar till och vi läsare får följa med i en berättelse som går mot ett oundvikligt crescendo. Det här tycker jag man främst kan återfinna i Ajvide Lindqvists tidigare noveller, som med fördel går att läsa i novellsamlingarna Pappersväggar och Låt de gamla drömmarna dö, men det drag som är gemensamt i allt John Ajvide Lindqvist skrivit och som också återfinns i Himmelstrand är det omfattande karaktärsbygget. För det är karaktärerna och inget annat som för boken framåt.

I husvagnarna som den första morgonen alltså står på en oändlig gräsmatta bor tolv för historien lika viktiga karaktärer. I den oansenliga men funktionella husvagnen bor Carina och Stefan, välmående Ica handlare, som tillsammans med sin son Emil får representera den på pappret mest normala lilla familjen utan tydliga demoner.

Peter, ett före detta fotbollsproffs med lång meritlista, bor i en lite mer ansenlig vagn tillsammans med sin fru, tillika fotomodell, Isabell som också hon sett sin karriärs glansdagar passera. Här är lyckan inte lika självklar som hos Carina och Stefan och från första nämnandet förstår man också att deras dotter Molly döljer mer än vad en liten flicka normalt bör dölja.

I den robusta, kanske lite mindre, men helt igenom praktiska husvagnen bor de båda bönderna Lennart och Olof som, efter att deras fruar tillsammans åkt till Kanarieöarna och sedan bestämt sig för att inte komma hem igen, valt att slå följe genom livet. Ett lugnt och rationellt par som löser problemen ett steg i taget, precis på samma sätt de löser sina korsord.

I den sista husvagnen, som i stort sätt bara saknar en pool för att kunna kvala in som vilket bekvämt lägenhetshotell som helst, bor Donald och Majvor. Donald som pyser över av amerikanisering och Majvor som står vid hans sida i vått och torrt då hennes livsgärning redan är uppfylld i och med utflugna barn och tryggt äktenskap. Utöver dessa människor får vi även följa Donald och Majvors hund Benny och Lennart och Olofs katt Maud som trots ett initialt hat mot varandra sakta formar en outgrundlig förtrolig vänskap.

Till en början verkar dessa figurer inte ha mer gemensamt än det uppenbara men sakta börjar gemensamma nämnare utkristalliseras under tiden som gåtan till deras plötsliga flytt nystas upp. I samma takt förvandlas den blå himmelen till ett kompakt mörker, ett skräckinjagande mörker som vore det från en helt annan verklighet.

John Ajvide Lindqvist har med Himmelstrand skrivit en roman som jag tidigare påpekade liknar mer sina noveller än sina tidigare romaner. Hela händelseförloppet fortlöper över två dagar och det är inte slutet som är målet, snarare situationen och frågeställningen om vilka vi är, vad som är vår värld och vad som händer när människan tvingas konfrontera sina minnen, bra som dåliga. Och intresset upprätthålls väl genom hela boken. Jag vill veta mer om varje karaktär och jag vill verkligen veta vad som döljer sig i mörkret. Allt som man söker efter vad gäller John Ajvide Lindqvist i mystik, blod, skräck och i det här fallet även sex, finns i Himmelstrand och trots att jag kanske inte håller den som hans bästa verk kan jag varmt rekommendera den.

Jonas Appelberg, doktorand i journalistik vid Södertörns högskola.

Jonas Appelberg