Hög press

97813264_HogPrescmyk_10740

Fotboll som inte levererar

Hög press av Jesper Tillberg. Det är mycket fotboll i Jesper Tillbergs nya bok. Men också mycket upprepningar och klyschor. I slutänden blir det bara tråkigt.

Fjortonårige Tom älskar fotboll. Fotboll är hans filosofi, lärobok, glädje och vän. Saken är bara den att han inte är så bra som fotbollsspelare och hatad av sin tränare Calle. Tom har nämligen en tendens att säga allt han tycker och tänker. Ofta leder det till att han börjar förklara för Calle hur denna ska göra sitt jobb. Något som sällan uppskattas. Tom har svårt att hitta sin plats i fotbollsvärlden men det förändras när en italiensk familj flyttar till området. Dottern Giulietta är grym med bollen och pappan har varit tränare i Italien. Ingen av dem kan svenska men Tom är halvitalienare och får äntligen betalt för alla lektioner i hemspråk. Med sina språkkunskaper blir Tom fotbollsfamiljens högra hand och får en ny roll och nya utmaningar, denna gång vid sidan av fotbollsplanen.

En fotbollsbok kan skrivas på många olika sätt och vid första anblick är Hög press väldigt lockande. Den riktar sig till en äldre målgrupp än de flesta andra skönlitterära fotbollsböcker. Huvudpersonen är inte en stjärna på plan men har andra egenskaper som tar honom fram. Det känns modernt och behövligt. En god idé och ett gott genomförande är tyvärr två skilda saker och i slutändan leverera inte Hög press. Kärleken till fotbollen finns där, den lyser igenom mellan sidorna, det ska boken verkligen ha. Resten är mer problematiskt.

Jag antar att språket ska vara lätt, ledigt, käckt och ungdomligt men jag upplever det som påklistrat och tillgjort. Ett exempel på när man vill lite för mycket. Ett lätt språk behöver inte vara tråkigt men Tillberg fastnar i upprepningar och upprepningar är sällan kul eller inspirerande.

Det är inte bara språket som upprepar sig. Läsaren får också en repetition i alla klyschor om italienare, de älskar sitt kaffe, fotboll, vin och ost, de parkerar som galningar, är hetsiga men kärleksfulla och så håller det på.

Allt detta hade kanske ändå gått att se mellan fingrarna på om det i alla fall var en spännande berättelse som lockade en att fortsätta läsa. Tyvärr lyckas inte Tillberg med det heller utan handlingen är fel disponerad. Det tar alldeles för lång tid innan det kommer en ordentlig vändning i handlingen och när den väl kommer så är det väldigt lite kvar av berättelsen som tar abrupt slut. Detta beror delvist på att Hög press endast är första delen i en serie och att författaren försöker locka till nästa del med en cliffhanger. Men för att en cliffhanger ska fungera så måste det man läst tidigare varit bra och tyvärr så har Hög press inte levererat. Hög press känns som en god idé som aldrig blev något mer än det.

Tanja Appelberg

Tanja Appelberg