Hunger Games 3: Mockingjay del 1

Copyright: Murray Close

Copyright: Murray Close

Början på slutet

Hunger Games 3: Mockingjay del 1 av Francis Lawrence. Ni som ännu inte sett de två första filmerna i Hunger games-serien, eller läst böckerna av Suzanne Collins, kanske ska sluta läsa nu och maka er iväg till närmaste videobutik eller streamingtjänst och börja gotta er. Ni har i runda slängar fyra timmar av kvalitetsäventyr framför er där Katniss Everdeen (Jennifer Lawrence) först offrar sig för sin syster och sedan sakta växer in i Guy Fawkes roll där mask bytts ut mot en symbol av en mockingjay, eller härmskrika.

I den tredje filmen med samma namn som symbolen för protest och frihet slåss Katniss för att inte implodera. Det märks tydligt att förlusten av Peeta satt spår djupare än som går att läka. Drabbad av detta allvarliga fall av posttraumatiskt stressyndrom förväntas hon nu ge revolutionen i Panem ett ansikte. Hon är den enda med makt nog att ena de distrikt som finns kvar i ett försök att störta den allsmäktige president Snow. Frågan är om hon klarar att ens samla ihop sig själv.

Jag ska inte sticka under stol med att jag minst sagt är frustrerad över att nästa, och sista, filmen i Hunger games-kvartetten kommer ut först nästa år. Jag visste detta innan jag såg Mockingjay och hoppades nästan på att den skulle vara dålig för att kunna slippa bry mig, men så lyckligt lottad var jag inte. Mockingjay är ett riktigt bra anslag till den slutstrid jag hoppas få se (har inte läst böckerna) men den stannar lite med att vara just ett anslag. President Snow verkar hela tiden flera steg före revolutionärerna i distrikt 13 och förutom kampen i Katniss inre handlar resten till mångt och mycket om att presentera karaktärer. Det är ett filmteam, en ny president (Julian Moore) och olika typer av ledare, bland andra den gamla spelmakaren Plutarch Heavensbee spelad av den nyligen bortgångna Philip Seymour Hoffman. Visst har vi mysteriet med Peeta, som jag inte ska gå in på för att inte spoliera, och katten Buttercup, som verkar besitta egenskapen att byta mellan att ha svart eller röd päls beroende på vilken film det är, men det räcker inte. Jag vill ha mer!

Det jag försöker säga är att nästan allt jag konsumerar just nu när det kommer till äventyr och spänning är delar av berättelser. Det gäller böcker, filmer, podcasts och såklart tv-program och det vore så befriande om någon bara ibland skulle våga sig på att göra en fullängdsberättelse i ett verk man kan ta sig igenom på en gång.

Mockingjay och de två tidigare Hunger games-filmerna är riktigt underhållande och Katniss som karaktär är och förblir en härligt stark frisk fläkt i den annars så stereotypa värld Hollywood på många sätt är. Att hon dessutom spelas så fulländat av geniet Jennifer Lawrence försämrar ju inte direkt saken. Rådet blir således att om du trots allt läst denna recension utan att ha sett allt från början så försök orka ett år till. Man vill ha allt. Nu. På en gång.

Jonas Appelberg

Jonas Appelberg