Insurgent

Förlag: Modernista

Förlag: Modernista

Roth lyckas inte variera sig

Insurgent av Veronica Roth. Spelreglerna som gällde i första boken Divergent gäller inte längre. Världen Tris vuxit upp i hotas nu av ett inbördeskrig och Tris måste välja sida, strategi och vem hon ska tro på. Hennes divergens är nu allmänt känd men frågan är varför De lärda är så intresserade av divergenta? Tris och Tobias (Four) förhållande sätts på prov och nya hemligheter avslöjas.

Jag var inte stormförtjust i första boken i trilogin men gav den ändå godkänt. Nu när jag har läst andra boken har jag ångrat mig. Detta är nog något av det sämsta jag har läst inom genren ungdomslitteratur. Tris är en så platt karaktär att det blir plågsamt att läsa om hennes känslor. Hon verkar bara vara förmögen att känna samma saker om och om igen, oro över sitt förhållande med Tobias, nostalgi över allt som påminner henne om hennes föräldrar (typ allt!) och rädsla för pistoler. Att hälften av berättelsen består av beskrivningar av Tris endimensionella känslor gör inte saken bättre för trots att det händer en hel del saker så upplevs det som om berättelsen står och stampar.

Roths språk är inte heller det något att dö för, språket är ungefär lika skiftande som huvudkaraktären. Uttryck i stil med jag kunde inte men visste att jag var tvungen, jag såg Will, jag frös, mina föräldrar hade velat, med skrovlig röst upprepas om och om igen till jag kommer på mig själv med att stöna högt.

Tobias ska vara den manliga hjälten och liksom Tris har han ett begränsat förråd av känslor. Han har talang för att skälla ut Tris för saker han själv gör sekunden efter utskällningen. Det är han som dikterar kraven för deras förhållande och hotar att lämna Tris om hon inte gör som han säger. En toppenkille med andra ord!

Roths böcker säljer som smör och många hyllningar har hörts men efter att ha läst Insurgent har jag väldigt svårt att förstå alla dessa lovord. Upprepande, konservativ och trist är det enda jag kan säga om Insurgent i slutänden.

Relaterad text: Efterrätten före förrätten och Allt ställs på ända igen

Tanja Appelberg

Tanja Appelberg