Jag kallas Jon

S_Jag_kallas_Jon_544e623aedac7 En liten skräckpärla

Jag kallas Jon av Malorie Blackman. Lättlästa böcker är viktiga. För språket är ett mäktigt verktyg men det finns många som inte bemästrat det fullt ut. Lättläst kan både vara en början på en fortsatt språkutveckling eller ett sätt att tillgängliggöra litteratur för människor som i annat fall inte läser. Att skriva lättlästa böcker måste vara något av det svåraste en författare kan skriva, språket måste vara lättillgänglig men för att verkligen nå läsaren behöver berättelsen vara engagerande och spännande. Läsaren ska tycka att läsning är värt mödan och inte tappa intresset.

Jag kallas Jon är en lättläst bok som riktar sig till ungdomar från 13 år och uppåt. Bokens författare Malorie Blackman har nått stora framgångar i hemlandet England med sina barn- och ungdomsromaner. När man läser Jag kallas Jon är det inte svårt att förstå varför. För Blackman lyckas få ihop kombinationen lättläst och spännande med bravur.

Berättelsen handlar om Jon som vaknar upp på ett sjukhus utan att riktigt minnas vad som har hänt honom. Läsaren får bara ett ofullständigt fragment av händelsen. Men fragmentet återkommer genom hela berättelsen och fylls på allt eftersom romanen fortskrider. På sjukhuset beter sig personalen konstigt runt Jon och de tar delar av honom. De började med vänster arm, sedan fortsatte de. Hela tiden kallar de honom Joe fastän han heter Jon.

Lätta fotsteg hördes i det mörka sovrummet. Det svaga ljuset från en ficklampa dansade över väggarna. Fotstegen saktade ner när de närmade sig sängen. Mycket försiktigt och utan ett ljud placerades ficklampan på nattduksbordet. En glimt av metall blixtrade till i ficklampans sken- den skarpa glansen av ett knivblad…”

Detta är en successiv och obehaglig berättelse och illustrationerna gör sitt för att öka obehaget. En liten skräckpärla.

Tanja Appelberg

Tanja Appelberg