Jellicoe road


Jellicoe-Road_omslagsframsida_high_originalversion
Internat, krig och hemligheter

Jellicoe road av Melina Marchetta. Taylor är ledaren med stort L på sin internatskola. Förutom att se till att maten blir lagad och de mindre eleverna gör sina läxor är hon också deras ledare i kriget mellan den lokala skolan och kadetterna som kommer varje höst och slår läger i skogen. Spelreglerna för kriget är noga föreskrivna och det gäller att ha koll på sitt territorium. Skolan är Taylors enda hem, som elvaåring blev hon lämnad av sin mamma utanför en 7-eleven butik och sedan dess har hon bott på skolan. Men kan det vara så att det inte var slumpen som avgjorde att hon hamnat just här? Det pågående kriget om territoriet ger ifrån sig ledtrådar om händelser som hänt för över 20 år sen, händelser som obönhörligt hänger samman med Taylor och hur hon hamnade just här.

Jag har svårt att bestämma mig för vad jag tycker om denna bok, delar av den tilltalar mig men andra delar gör mig besviken. Karaktären Taylor tillexempel, jag gillar henne, hon är inte svag men det händer så mycket kring henne att varken jag eller de övriga karaktärerna kan låta bli att tycka synd om henne. Sen tycker jag väldigt mycket om att en del karaktärer genomgår stora förändringar genom berättelsen, den svage porslinsdockan hittar styrka och den livsglada och omhändertagande går under och tappar all sin livsglädje. Att karaktärer i ungdomslitteratur genomgår en förändring är inte ovanligt men ofta handlar det om att de inser en sak och blir ”bättre människor”, sällan tycks det mig att någon går åt andra hållet.

I ärlighetens namn var jag under stora stunder uppslukad av Jellicoe road tills jag började närma mig slutet. Det är inte ett uselt slut men berättelsens andra delar gav så mycket mer att jag trodde slutet skulle bli mer spektakulärt och inte följa ungdomslitteratursmallen så mycket som den gjorde. För min del går det att dela upp Jellicoe road i tre delar: inledande nyfikenhet, uppslukande och besvikelse. När jag läser andras recensioner av boken får jag dåligt samvete för min skepsis. För den är klart läsvärd, mer än läsvärd, det är en av de bättre ungdomsböckerna. Men till skillnad från Lisa Bjärbo tycker jag inte att det är en av de bästa ungdomsböckerna jag har läst.

Tanja Appelberg

Tanja Appelberg