Katherine-teorin

Ännu en pralin i John Green-asken

KTGreenKatherine-teorin av John Green. Colin Singelton är ett kärlekskrank före detta underbarn ständigt på jakt efter bekräftelse. Det faktum att han har blivit dumpad 19 gånger i sitt liv av 18 tjejer, alla vid namn Katherine, får inte hans självkänsla att växa. Efter det nittonde uppbrottet är Colin knäckt. Han är varken pojkvän eller underbarn längre. Som så många andra tonåringar nojar Colin över framtiden. För att få honom på fötter igen drar hans vän Hassan med honom på en roadtrip. Av en slump hamnar de i Gutshot, Tennessee, Colin slår i huvudet och drabbas av en Heureka-upplevelse. Kanske kan han skriva en dumpningsformel som kan förutsäga när ett förhållande ska ta slut. Kanske kan det förre detta underbarnet bli ett levande geni.

John Green har varit het de senaste åren men böckerna För eller senare exploderar jag, Pappersstäder och Looking for Alaska. Förra året kom filmen För eller senare exploderar jag och lagom till sommaren 2015 kommer också Pappersstäder upp på vita duken. Green har en trogen fan-skara, de så kallade Nerdfighters, och han har verkligen tagit vara på den entusiasm som unga fans kan frambringa.

Likt i Greens andra böcker är dialogen rapp och humoristisk. Som vanligt är romanen som skriven för att göras till film. I Katherine-teorin har Green dessutom roat sig med fotnoter där handlingen kompletteras eller kommenteras på ett humoristiskt sätt. I stil och utförande känner en trogen Green-läsare igen sig.

Men jag har blivit kräsen och tycker inte att det här är Greens bästa verk. Handlingen rör sig framåt saktare än vad jag är van vid och är mer förutsägbar. I exempelvis För eller senare exploderar jag och Pappersstäder blandar Green typiska tonårsproblem med större existentiella frågor. I Katherine-teorin får tonårsproblem det största utrymmet och det görs några taffliga försök att ställa större existentiella frågor men de når inte fram utan hamnar i kategorin tonårsbekymmer.

Saken är bara den att jag gillar tonårsbekymmer, jag gillar de rappa dialogerna och jag gillar John Green. Katherine-teorin är inte den godaste pralinen i asken men den tillhör fortfarande de goda och inte någon russin-likör skit.

Tanja Appelberg

Tanja Appelberg

 

Relaterade texter:

Humor och misströstan i en kompott á John Green

Färgsprakande jakt på Margo

Konsten att leva med döden