Luridiumtjuven

Luridiumtjuven av Bobbie Peers. William Wentons liv är omgärdad av hemligheter, sådana man vet om att de finns men inte har tillgång till. Sedan hans morfar försvann spårlöst i London för åtta år sedan har William och hans familj bott på hemlig ort i Norge. Hans föräldrar oroar sig för honom och ogillar hans intresse att knäcka koder. Men när William lyckas lösa världens mest komplicerade kod börjar det förflutna komma ikapp.

Jakten på den nya Harry Potter har pågått ett tag nu. Förlagen letar desperat efter den nya försäljningssuccén.  William Wenton är ännu en i raden av Potter- Wannabes. Här har dock trollkarlar bytts ut mot robotar och trollspön mot orber. Premissen är däremot den samma. En pojke besitter ovanliga förmågor som varit dolda för honom hela hans liv. Till slut går det inte längre att dölja. Då öppnas en helt ny värld för pojken som han får utforska tillsammans med läsaren. Självklart är denna nya värld hotad av en skurk som endast pojken kan besegra.

Kapitlen är korta vilket uppskattas av otåliga läsare och det händer något så gott som hela tiden. Det senare är också ett problem, som läsare landar man aldrig riktigt och handlingen upplevs som rörigare än vad den egentligen är. Något karaktärsbygge är det inte tal om. Alla karaktärerna är platta och ganska ointressanta. En annan sak som jag måste klaga på är korrekturen i den svenska översättningen, här har det slarvats. Bland annat så är personnamn vid flera tillfällen skrivna med gemener.

Det här är långt ifrån den nye Harry Potter men ändå tror jag att William Wenton har en stor målgrupp. För problemet med Harry Potter är att många barn blir avskräckta att läsa böckerna på grund av deras tjocklek, här kan Wenton snyggt klämma sig in som en lagom kompromiss.

Tanja Appelberg