Mysteriet på Hester hill

19073790072_461d69f732_oLäskigt men rörigt

Mysteriet på Hester hill av Kristina Ohlsson. Sedan några år tillbaka har deckarförfattaren Kristina Ohlsson även skrivit skräckromaner för barn. Hennes debut inom genren, Glasbarnen, belönades med Barnens romanpris 2013. Denna åtföljdes av två fristående romaner i samma serie.

Mysteriet på Hester hill liknar Ohlssons tidigare böcker. Återigen kretsar handlingen kring tre nyfikna barn som upptäcker att saker inte står till som de bör och beslutar att reda ut mysteriet på egen hand utan inblandning av några vuxna. Denna gång heter barnen Meg och Frank. Deras föräldrar är ständigt i luven på varandra och på vippen att skilja sig. De har ägnat så mycket tid åt att bråka att de glömt göra upp några planer för barnen under sommarlovet. Som en nödlösning skickas Frank och Meg att tillbringa sommaren i den lilla staden Svarthed hos farbror Eliot och Carl. Snart upptäcker syskonen att mystiska saker händer i farbroderns hus Hester hill. Det hörs gråt från låsta rum, saker ramlar ner utan förklaring och så är det någon som går runt i skogen och ropar ut namnet Nikodemus

Meg och Frank lär känna den jämnåriga flickan Lily vars mormor brukar hjälpa till på Hester hill. Tillsammans börjar barnen undersöka husets gåta och finner mer än de någonsin kunnat föreställa sig. En hundraårig profetia hjälper dem längst vägen.

Boken är spännande och omslaget ruggigt tilltalande. Romanen passar bra för barn i åldern 9-12 år. Språket är enkelt och Ohlsson ser till att förklara krångliga ord och kulturella skillnader mellan olika tidsepoker. Upplösningen är tyvärr rörig och läsaren får inte svar på alla frågor.

Tanja Appelberg

Tanja Appelberg