Non-stop

Foto: Myles Aronowitz Liam Neeson som flygsheriffen Bill Marks i Non-stop

Foto: Myles Aronowitz
Liam Neeson som flygsheriffen Bill Marks i Non-stop

En portion klassisk flygplansthriller

Non-stop. En hjälte, ett hot, förtvivlan och hopp en uppgörelse. Mallen följs intill minsta detalj. Detta gör att Non-stop aldrig kommer gå till filmhistorien men duger helt okej som en tisdagsfilm.

Grundrecept för flygplansthriller/action

  • Ett flygplan
  • Några kända skådisnamn
  • En ofrivillig hjälte med trassligt förflutet
  • Någon eller något som påminner hjälten om hans förflutna (gärna båda)
  • Ett hot
  • Någon som förstår hjälten (något ingen annan lyckats med)
  • En eller flera terrorister (med ett annat mål än det man först trodde, nästan alltid någon form av hämnd)
  • Ettriga, oförstående passagerare
  • En oförstående omvärld
  • Massa turbulens

Rör runt när det börjar blir segt, krydda med lite förtvivlan, lite hopp och en gnutta kärlek. Klipp sedan ner till cirka 1 timme 30 min. Klart!

Non-stop följer grundreceptet till punkt och pricka. Bill Marks (Liam Neeson) är en avdankad före detta polis som numera jobbar som flygsheriff. Ett jobb han allt annat än älskar. Men på flyget från New York till London får han äntligen något att bita i. Knappt har flygplanet lyft förrän Bill får meddelande att om 150 miljoner dollar inte överförs till ett specifikt konto inom 20 minuter kommer någon på flyget att dö, sedan kommer nedräkningen att börja på nytt. Spelet kan börja.  Andra kända namn som dyker upp i Non-stop är Julianne Moore som spelar Marks stolsgranne och Michelle Dockery (mest känd som Lady Mary från Downton Abbey) som spelar den pålitliga flygvärdinnan Nancy.

Om ni minns grundreceptet så ska terroristerna ha ett mål eller ett syfte med sina handlingar. I Non-stop är syftet något av det mest fantasifulla jag har hört i sådana sammanhang och känns onekligen beställt.

Nu skulle jag kunna sitta och håna Non-stop från denna texts första mening till den sista men sanningen är att när jag satt där i biosalongen med min läsk och mitt godis och fällde den ena hånfulla kommentaren efter den andra (förlåt stolsgrannar) så hade jag det rätt trevligt. Non-stop är en film som kommer bli bortglömd så fort den inte längre går på biograferna. Den är förutsägbar och mallad men är man bara ute efter att ha en trevlig kväll med några vänner och inte kan komma överens om vad man ska se så är Non-stop ett utmärkt val.

Tanja Appelberg

Tanja Appelberg