Det är dags nu

rev1

Det finns många olika sätt att göra film på. Likt litteratur tycker jag man ska akta sig för att göra svepande jämförelser mellan olika verk. Ibland är de så olika att det enda som förenar dem är själva mediet film och inget annat. Det finns till exempel inte en bästa film, det finns en bästa film i varje liten kategori av filmkonsten. Finessen, hantverket, skickligheten ska mätas inom rätt kontext. Tycker jag i alla fall.

I slutet av februari hålls årets Oscarsgala som vanligt i Hollywood och The Dolby Theatre (tidigare känd som The Kodak Theatre). Priset för bästa film bör ges den film som lyckas bäst inom sin kontext i flest delar av produktionen, alltså egentligen till den film med flest nomineringar. Har man detta synsätt, att alla filmer egentligen bara tävlar mot sig själva och hur bra de skulle kunna vara, får priserna en mer vettig betydelse än om man istället gör som jag tror de flesta gör som ser fem filmer tävla mot varandra om att vara den objektivt bästa filmen.

Varje år har en kategori större betydelse än alla andra. I år är det bästa manliga huvudroll. Inte för att kategorin är svårtippad, utan för att det den här gången inte får gå till någon annan än Leonardo DiCaprio för sin prestation i Alejandro González Iñárritus överlevnadsepos The Revenant.

The Revenant kan man säga är en ganska strömlinjeformad berättelse om jakten på hämnd. Hugh Glass (Leonardo DiCaprio) guidar ett gäng med pälsjägare genom ett snöigt amerikanskt landskap i början av 1820-talet. De jagas av urinvånare och efter att ha körts iväg från sitt camp hamnar Glass i en tête-à-tête med en grizzlybjörn. Han skadas svårt och växlar snabbt från att vara absolut nödvändig för gruppens överlevnad, genom sin lokalkännedom, till att bli en börda som i värsta fall sätter alla i fara. Att släpa runt en vuxen man på bår genom Yellowstone mitt i vintern är inte optimalt. En rad omständigheter och speciellt handlingarna från en av jägarna (Tom Hardy) gör att Glass till sist finner sig ensam, skadad, ledsen och jagad mitt i ödemarken. Ska han lyckas ta sig kravlandes genom ödemarken för att få sin ultimata hämnd?

Leonardo DiCaprio gör sin livs roll. Snacket innan handlade nästan uteslutande om hans prestation och vilka svårigheter Iñárritu utsatte honom för. I princip allt utom rovdjuren är ”på riktigt” i filmen. Kylan, maten, kläderna, ljuset och så vidare. DiCaprio gick genom tre månaders helvete för att äntligen få sin gyllene staty. Och han gör det med bravur. Jag älskar The Revenants simpla fullständighet och det är en film jag gärna ser om.

Leonardo DiCaprio tävlar om statyetten mot Bryan Cranston i filmen Trumbo, Eddie Redmayne i The Danish Girl, Matt Damon i The Martian och Michael Fassbender i Jobs. Trumbo är en överskattad film om film där Bryan Cranston, ganska teatralt, spelar gammal manusförfattare tillika kommunist i ett inskränkt paranoid USA. Det var ungefär det jag tog med mig från den. Matt Damon är Matt Damon på Mars, filmen är bra men Matt Damon är bara sig själv. Här har inte Leonardo DiCaprio något att oroa sig för.

På delad andra plats håller åtminstone oddssättarna Michael Fassbender som återupplivar Steve Jobs i en, trots att jag bara sett trailern, ganska klockren lookalike samt Eddie Redmayne som gör en Oscarsfavorit och spelar det kön han till vardags inge förknippar sig själv med. Där är utmanarna. De två som teoretiskt skulle kunna sätta käppar i hjulet för herr DiCaprio. Vilket annat år som helst vore de favoriter men i år kan inget annat hända. Leonardo DiCaprio kommer äntligen få sin Oscar.

Jonas Appelberg

Jonas Appelberg