Onanisterna

OnanisternaEn lovsång för mångfald

Onanisterna av Patrik Lundberg. På gymnasiet ville alla vara med honom och hans vänner. Efter studenten var det ingen som blev imponerad av att Kim och hans bästa polare hamnade på Komvux, fortsatte att hänga i klubbhuset och spela fotboll. Så träffar Kim svenskaläraren Sandra och den gamla barndomskamraten Robin på Komvux och börjar sakta inse att det kanske finns ett annat sätt att leva på. Sölvesborg kanske har sina brister. Frågan är om livet i det intellektuella kollektivet i Malmö är så mycket bättre.

I Onanisterna får läsare följa med i Kims jakt på identitet. Hans försök att inte fastna i ett enda tankesätt och svårigheterna att få sina olika världar att gå ihop. I mångt och mycket är Onanisterna en lovsång för mångfald i dess vida bemärkelse. I det finner jag denna berättelse väldigt sympatisk och viktig. Den kritiserar alla och samtidigt ingen i sann demokratisk anda, vilket gör berättelsen trovärdig. Som läsare tvingas jag att inse min egen dryghet. Ett tag kunde jag sucka över upptäckterna Kim gjorde och tycka att de var så banala. Sen började jag fundera när jag själv gjorde dessa upptäcker. Så som modern svensk pop, vegansk mat, feministisk teori. Nej, jag var inte så mycket äldre.

Jargongen Kim har med sina vänner från Sölvesborg är för mig ganska främmande. Det är ätartävlingar, mooning på stan, sex, sex, sex och såklart håller killarna koll på hur stora allas fallos är. Det är en jargong som fanns även när jag var i samma ålder men jag lyckades slå dövörat till (som de flesta tjejerna också gör i boken) så jag uppfattade den knappt. De senaste åren har jag endast mött denna jargong i populärlitteraturen. Saken är den att den stundtals råa jargongen inte stör mig så mycket. Lundberg växlar mellan infallsvinklar, han skildrar killarna både som det odrägliga killgäng de är men skildrar dem också som individer som försöker få ihop allt: vänskap, framtid, ekonomin, kärlek och självrespekt. Jargongen är en naturlig del av berättelsen och inte ett desperat försök för att skaka om läsaren.

Förutom att vara en berättelse om en 19-årig småstadskille i jakten på identitet är det också en berättelse om den lilla staden. Om alla de som inte är 19 år och bara kan flytta till Malmö och börja om, det är en berättelse om den arbetslösa kassörskan, det lojala tidningsbudet, tappre ensamstående mamman och den döende lokala bokhandeln. Allt detta berättas med stor respekt och mycket kärlek.

Tanja Appelberg

Tanja Appelberg