Sveket

SveketFjäderlätt tegelsten i klassisk dystopisk anda

Sveket av Ursula Poznanski. Poznanski har en förmåga att skriva tegelstenar, som trots sin storlek känns fjäderlätta att läsa på grund av ett enkelt språk med flyt i. Sveket är första delen i en trilogi. Premissen är klassisk. Befolkningen på jorden har inte kunnat leva som vi gör idag för evigt. Exakt vad som hände vet man inte men det fanns en tid före och efter Den långa natten. De som förstod att tiden höll på att rinna iväg byggde skyddande sfärer som de bosatte sig i. De andra fick klara sig bäst de ville ute i kylan. Så är det fortfarande, de utanför sfärerna kallas för prims (primitiva) och har grupperat sig i klaner för att överleva under de tunga förhållandena. De i sfärerna lever i jämförelse ett lyxliv men är ständigt hotade av klanerna. Tyvärr säger de sig inte ha resurser att ge asyl till den svältande ytterbefolkningen.

Eleria är 18 år och ett barn av sfärförbundet, framavlad i ett provrör med en skräddarsydd genetisk kod. Hon är en av de bästa studenterna på en ansedd akademi och förväntas att i framtiden jobba på en toppost inom förbundet. Allt ställs på ända när hon förstår att hon, med flera, är misstänkta för förräderi. Eleria som alltid varit trogen sfärförbundet förstår ingenting. Kanske är allt inte som det verkar, kanske är allt det hon fått lära sig om sfärförbundet sedan barnsben en lögn.

Som sagt är premissen för berättelsen knappast nytänkande. Denna genre har exploderat de senaste åren. Poznanski lyckas rida på den våg som många författare hamnat under. Hon har redan en etablerad läsekrets som kommer läsa trilogin. Hennes enkla språk och driv i texten är alltid ett plus. Läsaren hålls kvar fastän det händer ganska lite i början, för fokus ligger på att beskriva den värld karaktärerna lever i. Såhär i första boken finns det inte heller några omvälvande kärlekshistorier. Vilket jag finner ganska befriande. Visst finns det par, kärlek och attraktion men de har en underordnad ställning. Just att kärlekshistorierna har skjutits åt sidan tycker jag är väldigt befriande. Vi får se om det fortsätter så. Elerias drivkraft är inte att skydda de hon älskar utan att förstå den värld hon befinner sig. Är man sugen på att läsa en framtidsdystopi med ungdomar som målgrupp men har svårt att välja var man ska börja så rekommenderar jag Sveket varmt.

Tanja Appelberg

Tanja Appelberg