Unga Sophie Bell

Copyright: Nonstop Entertainment

Copyright: Nonstop Entertainment

Jakten på Alice

Unga Sophie Bell av Amanda Adolfsson. Sophie (Félice Jankell) och Alice (Hedda Stiernstedt) har varit oskiljaktiga sedan de var små. Alice har en frånvarande ensamstående mamma och Sophies familj blev liksom hennes extra. Det känns som om de två delar en värld dit ingen annan riktigt har tillträde. De har ett eget språk, hemligheter och en väldig kärlek till varandra. Nu har dagen äntligen kommit då de ska ta studenten och efter väntar ett liv tillsammans i frihet och högst upp på listan står en flykt till Berlin.

De två har dock lite annorlunda syn på när de ska åka. Alice vill sticka på en gång medan Sophie gärna vill se till att allt är fixat både hemma och i Berlin innan. De blir ovänner och plötsligt försvinner Alice. Det visar sig att hon rest iväg själv och att något hänt. Då tar Sophie upp jakten på Alice. Jag är medvetet vag för att inte avslöja handlingen och förstöra filmupplevelsen.

Historien om Sophie och Alice har som två sidor. Å ena sidan att de två kvinnorna vet allt om varandra och att de i princip inte lämnat varandras sida sedan dagis. Å andra sidan är det som att Sophie knappt vet vem Alice är när hon sätter ut för att leta efter henne. Om det är bra eller dåligt vet jag inte men det lämnar hur som helst kvar en känsla att man som publik hela tiden saknar en pusselbit. Detta är utöver Sophies och Alice relation ett återkommande mönster i filmen. Det är mycket som händer där inte kameran filmar och det antyds en hel del. Ibland störs jag men sett till filmen som helhet är det snarare något jag gillar än ogillar.

I mångt och mycket berättar filmen om ett uppvaknande och ett katapulthopp för Sophie in i vuxenvärlden. Det är välspelat, vackert på alla sätt och vis och filmen håller sig på en jämn nivå när det kommer till det mesta. Lagom intressant, lagom spännande, lagom lång etc. Det är dock en sak som till sist störde mig något enormt. Från ruta ett är det som att Unga Sophie Bell lika gärna kunnat vara en ny typ av konceptreklam för att kränga hippa kompletta stilpaket för någon född mellan 1985-1995. Allt är oerhört tillrättalagt. Från vad som hänger på väggarna i flickrummen, till kläder, till frisyrer, till smink och snudd på till och med till husdjuret den överhippsterfierade ynglingen John (Iggy Malmberg) har i sitt kollektiv i Berlin. Som att se en Wes Anderson produktion som kommit till av ett misstag. Och det fanns dessutom inget skäl till att vid en scen skala av så mycket från Félice Jankell att hon till sist blev naken, onödigt och lite gubbsjukt.

Det jag dock väljer att ta med mig från Unga Sophie Bell är att det verkar som att svensk film har några lysande unga skådespelerskor att förvalta. Hoppas de får chansen snart igen.

Jonas Appelberg

Jonas Appelberg